Jag tappar upp bad och sätter av tid, drar ur telefonen. Det är en kort liten bok, 143 sidor. Ändå slirar det. Biter bara inte. Folk säger det är en bra bok, frågar vad jag tycker. Jag känner jag måste skärpa mig. Tyvärr börjar jag tänka på annat. Gång på gång.
Jag vill slå upp saker. Kolla grejer. Var har jag läst det här förut? Vad påminner det här om? Gick det verkligen till så i den filmen?
Det blir inte mycket bok kvar. Inte när stora kritiska funderar-maskineriet sätter igång stup i kvarten. Kanske synd, men inte ens det begriper jag.
3 comments:
Hur var själva boken då? Om man bortser från ditt (tillfälliga?) ADHD-beteende vid just den här lässtunden?
Det var meningen att det skulle vara en kärleksbok. Det var dårhus och inklippta historier och cirkus och en man med två huvuden som blev räddad ur en gruva och återberättat filmen simmaren .
Låna personer, låna citat, låna tonfall - OK. Men låna hela historier sådär blir jag helt matt på. Usch. Nästan lika illa som att börja romaner med citat. Lite som lampskärm på huvudet. Oerhört få blir sexiga i det.
Nu läser jag Flugsamlaren, av Fredrik Sjöberg, kan bara inte släppa den. Har inte skrattat högt på bussen till en bok på år och dag. Karln är ett geni.
Jag är inte helt övertygad om PO Enquists storhet. Livläkarens besök var dock bättre.
Post a Comment