Sunday, October 08, 2006
vada till ambassaden...
Klubblivet är så mycket hårdare nu i framtiden. Man måste visa sig värdig på ett helt annat sätt. Vada genom svarta tjärn under motorvägen, bära riddarens jungfru på sina axlar. Vad näst? Plocka guldmynt och ballonger för att samla extraliv för dom där riktigt sena kvällarna?
Grym lördag. Fast ändå: Dawn's in trouble, must be Tuesday.
Varma sommarvindar i oktobernatten.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
19 comments:
jag förstod ingenting.
men det verkade ju kul?
Jag och Jens och Dawn (på besök från LA) var på Ambassaden och kollade band. Trummor, trummor... innan dess planetfest till Plutos ära. Nicer afton. :)
Voice of the Seven Woods spelade på Ambassaden
jag ska kolla med universitetet om man kan doktorera i långsökta vitsar igen sen...
okej. uppfattat.
du är en naturbegåvning vad gäller långsökt. men det är inget ont i det.
vad jag menade var, fortsätt med långsökt.
långsökt ligger i blodet.
kors! nu blev du ljusblå?
vilket partytrick va?
när jag skulle kommentera visade det sig att rosa fluff redan ställt frågan och här kom det ju raska o rediga svar
ja, vilket partytrick rosa/ ljusblå fluff!
åh vad kul! du känner Ondskan!
åh vad kul! du känner Ondskan!
vem känner egentligen vem? det här är en enda härva.
Och jag som kände mig underlig förra helgen när jag mitt i natten, under skiftet från september till oktober, gick och drog min cykel tillsammans med två andra cykeldragande tjejer på en kolmörk landsväg genom svarta skogar och dimmiga fält SAMTIDIGT som de andra två berättade om när de sett Marteboljuset.
visst känner jag ondskan. jag åt lunch med ondskan... (vilket oerhört märkligt uttalande det blev, "ja, och kvällsmat med godheten...")
Marteboljuset? Är det det som lyser över Rosa/Blåa-fluff?
Intrigen tätnar verkligen.... vad skall inte hinna ske innan tisdag?
Nja, Marteboljuset är mer som ett glödande klot som ibland får för sig att rusa rakt emot en… Fast de kan vara fler än ett också. Hm, lite klotvarning på Morelli kanske?
Suck... Buffy, nu igen.
Äta lunch med Ondskan och spela schack med Döden.
Ja! Såååå är det, min favve: existentialism i cocktailversion.
Post a Comment