Av nån anledning är jag barnsligt förtjust i stora mörka trappor i stadsmiljö. Vet inte alls varför, men jag kan stå och blänga på dom i flera minuter och dagdrömma om all möjlig fuffens dom kan leda till. Ju slingrigare och längre desto bättre. Gärna med sånt där riktigt tunt smäckert räcke. Med små knoppar på. Och trappan ska ha små avsatser där folk kan sitta men absolut _aldrig_ gör. I grov sten. Svart.Som att titta på en grotta i skogen.
Rätt få andra skriver om trappor i stadsmiljö
No comments:
Post a Comment