Den där teckningen gjorde jag för en skoltröja 1984. DÅ ville man kunna rita (säger inte jag kunde), för då var en mindre guldålder för serier på svenska. En av dom allra bästa då var Arne Anka. För ett tag sen kom ett sjunde album. Vad säga? Han var större än Carola då, men nu?
Arne Anka! Du magra socialfallsanka med den skarpa näbben, i åttiotalssverige var du en grundbult på samma sätt som Hultsfredsfestivalen, Kvarnen, Joy Division-t-shirts och Camel utan filter. Centern var emot kärnkraft, det var innan AIDS och Killinggänget. "Ironi" var något din svensklärare pratade om, bockskägg hade kemimagistern. Telefonen stod på ett bord i hallen, och man kunde fan inte ta foton med den!
Ebbot Lundberg fortfarande gick i byxor, Union Carbide spelade i Västberlin. Hade du berättat om ett världsomspännande datanätverk där alla under 25 skrev en anteckning varenda gång dom tog en kopp kaffe skulle du hamnat på slutna paviljongen. Det fanns bara två sorters mjölk – röd och blå.
I detta kultur-Sverige var en maskingevärskäftad svartvit anka verkligen kung.
Det är mer än lovligt motsägelsefullt att sjunde albumet med Arne Anka heter "Ner med monarkin".
Hela recensionen av Arne Anka här.
Hela recensionen av Berlin - stad av rök här.
Andra bloggar om: Recensioner, serier, Arne Anka, Berlin, stad av rök
No comments:
Post a Comment