Veckans - från landet längesen...

Den där teckningen gjorde jag för en skoltröja 1984. DÅ ville man kunna rita (säger inte jag kunde), för då var en mindre guldålder för serier på svenska.

En av dom allra bästa då var Arne Anka. För ett tag sen kom ett sjunde album. Vad säga? Han var större än Carola då, men nu?

Arne Anka! Du magra socialfallsanka med den skarpa näbben, i åttiotalssverige var du en grundbult på samma sätt som Hultsfredsfestivalen, Kvarnen, Joy Division-t-shirts och Camel utan filter. Centern var emot kärnkraft, det var innan AIDS och Killinggänget. "Ironi" var något din svensklärare pratade om, bockskägg hade kemimagistern. Telefonen stod på ett bord i hallen, och man kunde fan inte ta foton med den!

Ebbot Lundberg fortfarande gick i byxor, Union Carbide spelade i Västberlin. Hade du berättat om ett världsomspännande datanätverk där alla under 25 skrev en anteckning varenda gång dom tog en kopp kaffe skulle du hamnat på slutna paviljongen. Det fanns bara två sorters mjölk – röd och blå.

I detta kultur-Sverige var en maskingevärskäftad svartvit anka verkligen kung.
Det är mer än lovligt motsägelsefullt att sjunde albumet med Arne Anka heter "Ner med monarkin".

Hela recensionen av Arne Anka här.
Hela recensionen av Berlin - stad av rök här.

Andra bloggar om: Recensioner, serier, Arne Anka, Berlin, stad av rök

Stoppa Akke Zimdal - inga fler plågsamma arkitekturförsök i Göteborg

Arkitekt Akke Zimdal skriver i GP 2009-03-18 (visserligen bara en insändare men ändå) att "Alla landshövdingehus i Gårda bör rivas".

Som sagt, visserligen bara en insändare men ändå från denna man, som istället för fina gamla järnvägshotellet Kung Karl gav oss en uppvisning i obalanserad formgivning.
Hans hotel Opera är ett fegt prefab-pussel ända sen skissen.

Klart han inte gillar landshövdingehus, själv verkar han ju bara kunna sitta med linjalen och dra upp klotsar: här ännu ett exempel på hans fantasilösa "nyfunkis", från gamla "Prippska tomten".

Alltså, om just denne Akke Zimdal säger "Riv Gårda" säger jag: "Riv Akke Zimdals hus", de tillför inte staden något. Och ja, arkitekter ska dömas hårdare än andra formgivare. Är en skål eller bokhylla ful kan du lätt byta ut den. Anskrämliga hus plågar däremot oskyldiga i generationer.

Vad gäller Gårda skriver Malin Lernfelt utmärkt här, att det är viktigt att bevara. Hon har helt rätt.

För en utmärkt beskrivning av Göteborgs hotel se även Yimby, här (tack för lån av grundbilder för min illustration).

Andra bloggar om: Arkitektur, Göteborg, Byggnadsvård, Bevara, Gårda, Riv fula nya hus istället

Veckans teckning - Kräksjukan och Stockholms central...

Snabbskiss. Här står man och ska åka tåg och känner sig som värsta Typhoid Mary med kräksjuka, hoppas bara man inte ska kräkas på tåget till Göteborg... känns lugnare att stå i kylan.

Kall luft verkar renare, ungefär som vissa tjejer verkar snyggare när dom ser arga ut...

Halvbra kväll på BigBen dagen innan, usch bläh. Blev sjukt distraherad av nån häckel-fåne och nån timme senare slog kräksjukan till och sänkte mig. Sen knäböj framför dass hela natten och ligga sängen tills man kunde fara...

EDIT - Ok, nu stämmer inte liknelsen heller. Mary Mallon, den första friska bäraren av tyfus var ju frisk men bärare. Jag vart ju sjuk och mer hoppades att ingen skulle komma på mig och slänga mig av tåget. Bilder bilder, att till fots sakta ta sig till Göteborg, smittande alla på min väg med kräksjukan.. kanske inlåst i Skövde... kanske ta mig upp till Stockholm igen under nån pseudonym...

Gott Nytt År!!!

Ungefär sådär tycker jag nog läget är vad gäller husen i min gamla hemstad, men Mark Isitt skriver bättre om det.

Hoppas verkligen det byggs något snyggt eller intressant i Göteborg under 2009. Gott nytt!

Andra bloggar om: byggnadsvård, göteborg

mer skissande...

Mer om: segregation, hyresrätt

EDIT - och här är den i tidningen.

veckans (åka paddan till jobbet...)

Göteborg är stadsplanerat från Bingolottostudion. Vart ska du köra? Rrrrr.... Vart ska skylten peka? Rrrr...
Nån _vill_ att vattnet ska stiga. Nån vill åka Paddan till jobbet.

(Över ett år med veckans teckning också. Såhär såg den första ut. Oerhört ambitiös, man ser inte ens replikerna förrän man klickar på bilden.)

Andra bloggar om: göteborg, stadsplanering, konspiration, paddor, träsk, veckans teckning


EDIT - Efter ett par dagar i Götets superkassa pendlarluft (där man cyklar förbi kilometer av ensamåkare) anmälde jag mig på Nya vägvanor också.
Som dom skrev på jobbets länksida "Om bilkörandet, särskilt under pendlingstimmarna, fortsätter att öka i den takt som varit hittills står vi inför mycket stora framtida trafikproblem i Göteborg."
Veckans underdrift. Problemen är redan här, bara att det är lika poppis att prata om dom som att prata tolerans i Tyskland 1939...

Höj bensinen till femti spänn och ta bort momsen på taxi eller nåt, det här är ju löjligt. Förmodligen skulle folkhälsan av den ökade motionen trolla bort vårdköerna också.

veckans... trappor man gillar

Av nån anledning är jag barnsligt förtjust i stora mörka trappor i stadsmiljö. Vet inte alls varför, men jag kan stå och blänga på dom i flera minuter och dagdrömma om all möjlig fuffens dom kan leda till. Ju slingrigare och längre desto bättre. Gärna med sånt där riktigt tunt smäckert räcke. Med små knoppar på. Och trappan ska ha små avsatser där folk kan sitta men absolut _aldrig_ gör. I grov sten. Svart.
Som att titta på en grotta i skogen.

Rätt få andra skriver om trappor i stadsmiljö

veckans... with a twist...

Ibland skriver folk och ber att få bilder till olika saker och så mycket som jag själv glott på är det bara kul att låta det gå åt andra hållet.

Ibland faktiskt helt gåtfullt kul.

1991 var jag nydumpad på lång- semester i NYC och det var ungefär då jag började släpa runt på små ritböcker. Det var lättare att komma över det pinsamma i att stå på gatan med penna och papper som nånslags amatörlapplisa så långt hemifrån. Och mest knäckt var jag ändå för att jag var på den magiska plats jag drömt om hela min barndom eftersom jag gillade Spindelmannen.

NU hade jag det framför mig, NU borde det var enklare att få till perspektiven på dom där underbara höghusen. Men inte fan kunde jag rita snyggt för det.
Fast ändå, en misslyckad man har inget att förlora, själföraktet gjorde att jag vågade mig upp på hustak trots min höjdskräck. Varje teckning jag knödde in i boken tyckte jag vart asful. Men ändå. Kul att göra.

Döm alltså om min förvåning när jag blir mailad från NYC av en Mike Walsh som sett min gamla skiss på några vattentorn och bad att få använda den till sitt skivomslag.

Klart han fick. God jul å lycka till med skivan, Mike!

Andra bloggar om: vattentorn, nyttan med självförakt

veckans...

Istedgade, på morgonen i söndags. På kort-turné med Hedningarna, dagen efter pumpehuset.

veckans...

Återvunnen teckning. Miljövänligt och bra.

Andra bloggar om: blog action day, miljö,

kallt men längre dagar. nice.

funderar på att lägga ner att vara högerhänt. bara vänstern som ö h taget lär sig minsta lilla när man ritar.

(bilderna är alltså från promenaden ner från krokin uppe i guldheden)

Andra bloggar om: ljus, naket

vattentorn...

sen såg jag den här trevliga bloggen och kom ihåg hur kul det var att rita vatten- torn...

08:35